Jorå, nu lever jag igen! Årets första riktiga snö kom lagom till december och första advent och jag hoppas för allas trevnad att den tänkte stanna för om jag måste stå ut med mer sjölvmordsbenägenhetsframkallande struntväder nu så kastar jag tamejfan in handduken. Och nyps.

 

Just nu känns det iallafall fantastiskt eftersom jag är privilegierad nog att kunna sitta inomhus med min jäkla hemtenta utan att behöva färdas någonstans (kalasmycket snö och kollektivtrafik brukar ju kunna fungera sisådär) eller på annat vis drabbas av snöns baksidor, så att säga. Höpp!